Publicerad 2019-05-25
Lena Larsson är en ”crazypiglady” som inte nöjer sig med gårdens slaktgrisar och växtodling utan även har en deltidsanställning på en satellit. Lena är även mamma till två små barn på två och fem år. Hon har tre hästar, två förtroendeuppdrag och tycker att jämställdhet är en intressant fråga.
Foto: Emma Sonesson

Om om inte fanns

”Är det inte tråkigt att arbeta hela påskhelgen” var frågan jag fick besvara fyra gånger under påsken. Mitt svar blev som alltid ”nej, det bekommer mig inte att jobba trots att det är påsk”. Jag har nog alltid gjort det förutom de två år som jag varit föräldraledig. Nackdelen med långa helger är känslan av att allt som kan krångla har en förmåga att göra det vid långhelg, om inte annat så går det sönder någon udda liten pryl som man inte har i lager för att oddsen är så små att den faktiskt ska gå sönder. I år var inget undantag, utan en vattenpump bestämde sig för att sluta samarbeta, men som tur var gick det att lösa på ett väldigt smidigt sätt när felet väl var lokaliserat. Att vi råkade ut för en sugga som vände upp och ner på det mesta som kom i hennes väg när hon var ute på äventyr hade ingenting med långhelgen att göra, det var mer hennes nyfikenhet som skapade mer arbete för oss grisskötare.

Någonting som jag har funderat på en del den senaste tiden är vårat högst omoderna sätt att märka grisen inför leverans till slakteriet. Det läggs ner tid och energi på att modernisera och effektivisera runt vår produktion men så kommer vi till detta. Visst förstår jag att det behövs en tydlig märkning som är synlig, men det måste finnas något annat sätt att göra det på! Ni som jobbar på slakterier eller är kluriga i allmänhet, kan ni inte fundera ut någon annan metod som är bättre för både djurskötare och gris? Något som inte riskerar att ge avdrag på avräkningen om det är för dåligt eller en anmälan till myndigheterna om det, av misstag, är gjort en gång för mycket.

Det känns som att vi har nog ändå med myndigheterna med papper och listor, kontroller och certifieringar, egenkontroll, EU-ansökningar, torkstöd och så vidare. Alla kan nog göra en lång lista på vad som kontrolleras eller ansöks om på egen gård.

För något år sedan tror jag att allt som kunde kontrolleras, kontrollerades på vår gård. Det var nästan så att de olika kontrollanterna möttes vid postlådan. Den mentala checklistan fick jobba, fanns alla papper på rätt plats i rätt pärm? Var det en bra kontrollant? Skulle denne se någonting som gav utrymme för konstiga tolkningar? Vi hade väl inte missat någonting?

Då klarade vi alla kontrollerna utan anmärkning, men det betyder inte att jag är lugn nästa gång någon vill komma och titta i journalerna eller se hur vi har det i stallarna. Det finns alltid ett litet, gnagande, om. ”Om om inte fanns skulle allt vara enkelt” sade en av mina tidigare arbetsgivare alltid när han tyckte att jag funderade för mycket. Han hade nog rätt i det.

Frågan är bara om det skulle vara enklare eller bara väldigt mycket tråkigare utan ett om som ger utrymme för mer än bara ja eller nej, svart eller vitt?

Lena Larsson
Frilans