Publicerad 2019-02-11
Sektionering, vacciering och omgångsuppfödning är exempel på bra verktyg mot luftvägsproblem hos grisar som tillämpas i Sverige. Trots det förekommer ibland akuta sjukdomsutbrott som medför djurlidande, sämre ekonomi och ökad antibiotikaanvändning.Foto: Emma Sonesson


Dynamiken hos luftvägspatogener i en slaktgrisbesättning

Luftvägslidande inom grisuppfödning kan vara ett komplext problem. I syfte att öka kunskapen kring det hela har vi i den här studien kartlagt infektions- och sjukdomsförlopp i en besättning som under en längre tid haft problem med framför allt kroniska luftvägsinfektioner. Studien har finansierats av Stiftelsen svensk grisforskning.

Problemen med luftvägsinfektioner i grisbesättningar har ändrat karaktär i takt med att besättningarna ökat i storlek. I dag är sjukdomsbilden mer komplex och därför talas det ofta om PRDC - Porcine Respiratory Disease Complex.
Trots förebyggande insatser, såsom sektionering, vaccinering och omgångsuppfödning, förekommer ibland akuta sjukdomsutbrott av PRDC med en eller flera olika mikroorganismer inblandade. Dessa kan vara Mykoplasma, Actinobacillus, Influensa A och/eller Pasteurella. Framförallt är det kanske sekundärinfektioner med Pasteurella som medför djurlidande, ökad dödlighet, sämre ekonomi och ökad antibiotikaanvändning.

 

Figur 1. Incidensen registrerade brösthinneinflammationer som registrerats vid slakt under perioden 2005 - 2017 i Sverige (Nationella slaktdatabasen).

Spärrar i andningsorganen

Grisens försvar mot luftvägsinfektion inleds med att inandningsluften filtreras genom fina hår i näsmusslorna, vars tredimensionella uppbyggnad och slemhinnas struktur har goda möjligheter att fånga upp partiklar, bakterier och virus. De flesta partiklar som andas in fångas upp i näshåla, svalg och luftstrupe.

De smittämnen som ändå passerar denna spärr fångas förhoppningsvis upp av luftrörens flimmerhår och transporteras i slem tillbaka till näshålan. Om så inte sker i tillräcklig omfattning kommer lungorna att infekteras. Förmågan att etablera sig i de olika delarna av lungorna varierar mellan smittämnen; Mykoplasma hyopneumoniae (M hyo) och virus återfinns framför allt i de främre lungflikarna medan Actinobacillus pleuropneumoniae (App) ofta återfinns i de bakre delarna av lungorna.

Ökande andel pleuriter

I Sverige förbjöds användning av lågdosantibiotika i tillväxtfrämjande syfte 1986. I samband med detta infördes under 1990-talet ålderssektionerad produktion på bred front och andelen registrerade luftvägssjukdomar sjönk kraftigt. Andelen registrerade pneumonier, lunginflammationer, har sedan dess legat kvar på denna låga nivå. Andelen pleuriter, lungsäcksinflammationer/brösthinneinflammationer, har däremot ökat konstant sedan sekelskiftet (Figur 1). Dessa kan ibland kopplas till App, men inte alltid.

Syfte med projektet

Syftet med det här projektet var att studera infektions- och sjukdomsförloppet i en slaktgrisuppfödning som under en längre tid haft problem med framför allt kroniska luftvägsinfektioner. Besättningens problem diagnostiserades i form av sjukdomsregistreringar vid slakt och den kliniska bilden.

Genom att samtidigt studera blodparametrar och sekret från luftstrupen, samt genomföra så kallad USK (Utökad Slakt-Kontroll) på lungorna i samband med slakten, var förhoppningen att bättre kunna bedöma vilka olika smittämnen som varit inblandade i utvecklingen av luftvägsinfektionerna.

 

Figur 2. Påvisande av DNA från olika mikroorganismer i trachealprov vid de olika provtagningstillfällena.

Material och metod

Studien genomfördes i en integrerad besättning med cirka 500 SIP. Besättningen producerar varje år runt 8 000 grisar till slakt och säljer även smågrisar. Smågrisarna vaccineras mot circovirus typ 2 (PCV2) och M hyopneumoniae under diperioden.  

Under flera år har slaktanmärkningarna för brösthinneinflammationer (pleuriter, kod 75/76) varit förhöjda och under de senaste åren har de på kvartalsnivå varierat mellan 27 och 43 procent (Tabell 1). I övrigt har besättningen haft mycket få slaktanmärkningar.

Kostnaden för revning av drabbade grisar är i dag 20 kronor per gris, vilket medför att revningarna kostat besättningen cirka 75 000 kronor per år. Trots detta noteras endast enstaka akuta lunginflammationer per år under uppfödningen och endast ett fåtal grisar behandlas med antibiotika mot lunginflammation. Året innan undersökningen inleddes, behandlades totalt nio grisar för lunginflammation, vilket motsvarar 0,1 procent av grisarna.

Under de senaste åren har förekomsten av slaktanmärkningarna för brösthinneinflammationer ökat både generellt i Sverige (Figur 1) och på den aktuella gården (Tabell 1).

Provtagningar

I en slaktgrisomgång togs prover från tio individuellt märkta grisar fyra gånger med ett intervall på tre veckor. Första provet togs strax efter insättningen i slaktgrisavdelningen och sista provet veckan innan tömning av avdelningen.
Vid varje provtagningstillfälle togs sekretprov från svalg/luftstrupe och samtidigt togs ett blodprov. Proven från svalg/luftstrupe undersöktes för närvaro av App, M hyo, Mykoplasma hyorhinis, Pasteurella multocida och Influensa A.
I blodproven undersöktes förekomsten av antikroppar mot App serotyp 2 och 3, M hyo, Influensa A, Pasteurella multocida samt Haemophilus parasuis. Serum undersöktes även för innehåll av akutfasproteinet serumamyloid (SAA).
I samband med slakt samlades 34 lungpaket in från gruppen där även de tio provtagna grisarna fanns med. Dessa lungpaket undergick en utökad slaktkontroll (USK) där alla lungpaketen bedömdes av samma undersökare.

 

Figur 3. Genomsnittliga värden av antikroppar mot olika smittämnen. Gränsvärdet för positiv reaktion var 0,4 för M hyo, 0,6 för H parasuis och 0,5 för övriga.

Resultat och diskussion

Förmågan att etablera sig i de olika delarna av lungorna varierar mellan smittämnen. I den här studien ville vi studera om förekomsten av kända sjukdomsframkallande smittämnen i luftstrupen varierade över tid, vilket vi motiverade med att förekomst i luftstrupen sannolikt är mer riskfylld än i näshåla/svalg eftersom ytterligare en ”skyddsspärr” då passerats.
I ett tidigare projekt analyserades prover från näshålan med ny PCR-teknik, så kallad NGS, Next Generation Sequencing. I den studien hade de flesta grisarna relativt höga mängder av bakterierna Haemophilus och Streptokocker. Den studien visade också att varje besättning etablerade en specifik bakterieflora, men att denna kunde variera över tid inom besättningen (Ehlorsson m.fl 2016; Leijon m.fl 2016).

Resultaten i denna studie visade att M hyorhinis var ett vanligt fynd i luftstrupen under hela slaktgrisperioden, 60 till 90 procent av proven var positiva för M hyorhinis (Figur 2). App påvisades hos 50 procent av grisarna i samband med insättningen. Därefter sjönk förekomsten till noll för att stiga mot slutet av uppfödningen till mellan 70 och 90 procent.
P multocida var ett vanligt fynd under slutet av uppfödningsperioden och kunde då påvisas hos 50 till 80 procent av grisarna. Det frekventa påvisandet av M hyorhinis i trachealproven indikerade att djuren sannolikt exponerats för denna bakterie redan före flytten till slaktgrisstallarna. Däremot påvisades i princip aldrig Influensa A eller M hyo.

Förekomst av antikroppar

Redan vid första blodprovstagningen hade alla tio grisar antikroppar mot P multocida (Figur 3). Nio av tio djur hade vid ankomsten även antikroppar mot App serotyp 2. Detta visade att djuren utsatts för infektioner med dessa smittämnen redan före insättningen i slaktgrisstallet.

Mot övriga smittämnen låg antikropparna på en ganska jämn nivå, utom för en gris där antikropparna mot M hyo ökade vid provtagningen sex veckor efter insättning.

Vid en infektion svarar kroppen oftast med att antalet antikroppar mot smittämnet ökar. De relativt stabila antikroppsnivåerna konfirmerade såväl frånvaron av Influensa A och M hyo som att infektionstrycket avseende App serotyp 2 och P multocida i stort sett befann sig i balans under uppfödningen.

Höga nivåer av akutfasproteinet Serumamyloid A (SAA) påvisades endast i ett av de 40 analyserade proverna (gris 312 vid ankomst; 156 µg/ml). Detta kunde ej sammankopplas med infektion med några av de undersökta smittämnena.

Fynd vid slakt

Den aktuella uppfödningsomgången slaktades vid fyra tillfällen. Förekomsten av lungsäcksinflammation, pleuriter, varierade mellan 38 och 59 procent vid de fyra olika slakt-tillfällena och i genomsnitt registrerades 49,7 procent.
Resultaten vid USK visade att majoriteten av de totalt 34 undersökta lungpaketen hade förändringar på lungorna. Tjugoåtta stycken, motsvarande 82 procent, hade kroniska förändringar på de bakre delarna av lungorna vilket bekräftade den höga förekomsten av lungsäcksinflammation vid den ordinarie besiktningen.

Den genomsnittliga utbredningen av förändringarna var däremot relativt liten, i genomsnitt var 13 procent av lungvävnaden förändrad.  Endast en lunga påvisades med en akut pågående lunginflammation, en så kallad bronchopneumoni.

Obalans mellan försvar och smittämne

Det finns olika teorier om varför vissa infektioner bryter ut. En teori är att miljö, stress och/eller virusinfektioner kan skapa en obalans mellan kroppens försvar i luftvägarnas slemhinna och smittämnets infektionsförmåga.

I denna studie påvisades App och P multocida frekvent i luftstrupen under slutet av uppfödningen. Slutsatsen var ändå att de lungsäcksinflammationer som registrerades i samband med slakt troligen till stor del orsakats av infektioner med främst App serotyp 2 tidigt under uppfödningen och att de förmodligen efterföljts av sekundära P multocida-
infektioner. Denna hypotes stöds även av USK, eftersom de registrerade lungskadorna vid slakt aldrig var av akut karaktär. De var i samtliga fall av kronisk karaktär och hade endast en relativt ringa utbredning.

Trots att förändringarna var kroniska och trots att tillväxttakten hos grisarna inte påverkades nämnvärt, måste de frekventa fynden av App och P multocida i trachea sent under uppfödningen beaktas. Trachealfynden visar att djuren utsatts för ny smitta sex veckor före slakt eller senare. Förutsatt att grisarna förvärvat en funktionell immunitet mot infektionerna så bekämpas den nya infektionen snabbare och utan att antalet antikroppar påverkas (Sjölund m.fl. 2009). Därmed bör infektionen kunna läka snabbare än vad en primärinfektion gör, det vill säga infektionen bör snabbare övergå i en kronisk form.

Andra faktorer

Vi vill påpeka att det även finns andra orsaker till höga pleuritnivåer i besättningar med hög tillväxt, eftersom det finns besättningar med denna typ av problematik som är fria från såväl App serotyp 2 som influensa och M hyo (Wallgren m.fl., 2016). I sådana besättningar ses dock alltid höga nivåer av antikroppar riktade mot P multocida. Vår tro är därför att mekanismerna är ungefär desamma i dessa besättningar som de som här beskrivits, men att andra mikrober är inblandade, till exempel viroser som efterföljs av sekundära infektioner med P multocida.

Ytterligare en faktor som man bör undersöka vidare är miljöns betydelse för uppkomst av pleuriter. Det är till exempel känt att flimmerhåren i bronkerna kan förlamas av för höga ammoniaknivåer i luften. Därför kan troligen även dålig luftkvalité bidra till en hög förekomst av pleuriter vid slakt i besättningar utan kliniska tecken på sjukdom. 

Exempel på några viktiga patogener, smittämnen, i PRDC-komplexet

Primärpatogener

Mykoplasma hyopneumoniae (M hyo): mycket vanlig bland grisar över hela värden. Smygande sjukdomsförlopp, ofta subklinisk. Förebyggs genom allt in/allt ut och vaccination.

Actinobacillus pleuropneumoniae (App): mycket vanlig bland grisar över hela värden. Sjukdomen kan vara såväl akut och allvarlig med hög dödlighet, som ha ett smygande kroniskt förlopp med förändringar som endast hittas vid slakt i form av lungsäcksinflammation.

Svininfluensa (SI), influensavirus A: förekommer i en del besättningar i form av akut lunginflammation. Influensan är mycket smittsam och är en zoonos, det vill säga den kan smitta mellan människa och djur.

Primers

Mykoplasma hyorhinis (M hyorhinis): mycket vanlig bland grisar. Kan ge lung- och hjärtsäcksinflammationer, men härbärgeras även i stor utsträckning av friska djur.

Streptococcus suis (S suis): en bakterie som finns i många besättningar. Kan ibland även förekomma i lunginflammationer, men associeras vanligare till led- och hjärnhinneinflammationer.
Porcine respiratory coronavirus (PRCV): ett virus som är vanligt bland yngre grisar, men som sällan ensamt ger upphov till sjukdom.

Haemophilus parasuis (H parasuis): en bakterie som är vanlig i många grisbesättningar. Oftast föreligger en balans mellan infektionstryck och immunitet. Symptom varierar från akut sjukdom som ibland är dödlig till kronisk, subklinisk infektion. Bakterien ger lung- och hjärtsäcksinflammation. Ofta spelar miljö eller andra infektioner in i sjukdomsförloppet.

Sekundära patogener:

Pasteurella multocida (P multocida): mycket vanlig bakterie med många värddjur. Behöver hjälp av andra infektionsämnen eller miljö för att penetrera slemhinnan, men kan när så skett ge symptom som kan vara allt från allvarlig akut sjukdom, ibland med dödsfall, till kroniska infektioner som är subkliniska.

 

Tabell 1. Registreringar för pleurit i samband med slakt under det senaste året i besättningen.
Kod Kvartal 4/17 Kvartal 1/18 Kvartal 2/18 Kvartal 3/18
75/76 27% 31% 43% 42%
71/72 0,2% 0,3% 0,1% 0%

 

Carl-Johan Ehlorsson
Erik Nörregård

Gård & Djurhälsan

Per Wallgren
Statens veterinärmedicinska anstalt