Publicerad 2019-01-30
Martin Härle jobbar som sinansvarig på en smågrisproduktion med 1 100 suggor utanför Lund. Hans stora intresse för djur ledde honom in i lantbruksbranschen och till den nuvarande arbetsplatsen. Förutom grisarna ägnar Martin stor tid åt att föda upp och ställa ut höns och kaniner. Foto: Privat

Angenäm doft och tid för utveckling

Januari månad. Nytt år och nya möjligheter heter det. Julen är förbi och nu är det mest mörker och kyla kvar innan våren tar vid, som att det vore det mest festliga sättet att fira in ett nytt år på. Julen innehöll mycket grisar och på juldagen gjorde jag om den gamla julpsalmen. Istället för att sjunga ”När juldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå…” nynnande jag istället ”När juldagsmorgon glimmar, jag vill till svinen gå...” på väg till jobbet. Det blir något speciellt tycker jag, med att jobba röda dagar, även om det mesta är likt en vanlig dag, blir det lite extra mysigt att gå bland djuren just då.

Även om det inom grisproduktionen inte finns någon säsong på det viset som det finns i så mycket annat, så känns ändå ett nytt år som en form av nystart. I mellandagarna passade jag på att sätta mig ner en stund och fundera såhär inför möjligheternas månad. På ett papper skrev jag ner några tankar om året som varit och mål över vad som skulle kunna utvecklas och vad som kan införas i rutinerna. Det finns alltid saker man tänker på att “så skulle man kunna göra” eller “detta hade nog varit värt att testa”. Men veckorna går fort och längre än tanken kommer man inte ibland. Ett nytt år brukar faktiskt därför vara en bra spark i ändan på mig själv. Allt jag klottrade ner på min lilla lista kanske inte fungerar eller blir verklighet, men jag ser ändå bättre förutsättningar än för mångas gymkort. Listan sitter nu uppsatt på kontoret som en påminnelse och drivkraft. Längre än så vågar jag nog inte uttala mig om framtiden och vad 2019 har att erbjuda. Givetvis hoppas jag att den afrikanska svinpesten håller sig långt från Nordens gränser och att vi får en sommar med ett mer normalt väder.

Ett litet minne från i somras som jag ibland tänker på är en dag när jag hade en tid inbokad på vårdcentralen. Eftersom jag bara har några hundra meter hem från jobbet hade jag gjort upp en mycket detaljerad tidsplan utan något som helst utrymme för haveri. Detta sprack naturligtvis och jag sprang fort hem för att slänga mig i duschen, bara för att snabbt upptäcka att det inte fanns vatten nog för en dusch. Nu var jag sen på riktigt och att springa tillbaka till jobbet fanns det absolut ingen möjlighet till i mitt redan tajta schema. Med lite snabb fantasi fick jag blaskat av mig det värsta, grisdoft är ju som bekant kanske inget man blaskar av sig lite lätt i handfatet. Jag kostade dessutom på mig ett bra antal spray med parfymflaskan och önskade intensivt att några alltför närgående undersökningar inte skulle behövas. Planen verkade hålla eftersom sköterskan som sedan skulle ta prover frågade vad det var för något gott jag doftade. Jag log stort och på frågan om jag blev generad skrattade jag bara tyst för mig själv.

Martin Härle
Djurskötare