Publicerad 2018-12-11
Emelie Eriksson är snart färdig husdjuragronom och vill gärna hitta ett jobb på deltid för att kunna fortsätta utveckla grisproduktionen hemma på gården. För än så länge är inte lönsamheten så stor att hon kan leva på linderödsgrisarna.
Foto: Emelie Eriksson


Lönsamt med linderödare

Emelie Eriksson satsar på en nisch inom gris - uppfödning av linderödskorsningar. Med sju års rutin på området berättar hon här om sina erfarenheter kring djurhållningen, marknadsföring och köttförsäljning.  

Emelie Eriksson föder upp både renrasiga linderödsgrisar och korsningar linderöd/duroc hemma på föräldragården i Mörtebo, norr om Ockelbo. Där finns sedan tidigare köttdjur och hon skaffade de första grisarna för sju år sen.

– Det var meningen att alla skulle bli julskinka men så sparade jag en gylta och köpte en galt, säger Emelie.

Eftersom hon läste på Ultuna i Uppsala hade hon bara tre till fem suggor de första åren. Emelies pappa tar hand om den dagliga skötseln och det är först de sista tre åren hon haft tid att arbeta mer aktivt med grisarna. Nu har hon sju suggor men siktar på att öka ut till tolv om hon hittar någon större kund som köper kött regelbundet.

 

I gårdsbutiken finns en frys där det kött som ej säljs som färskt saluförs. Köttet från Emelies utegrisar är såklart generellt dyrare än det man hittar i en vanlig butikshylla.
– Folk har absolut inget emot att betala mer, de fattar att det kostar mer när djuren växer långsammare och går ute, men det får inte vara för alltför dyrt. Vissa detaljer är mer lättsålda. När det gäller karrén verkar det inte spela någon roll vad man tar, den blir man av med jämt, säger Emelie.

Från slakt till gårdsbutik

Grisarna slaktas hos två olika slakterier; Stora Skedvi slakteri utanför Falun och Vinnersjö Gårdsslakteri i Hedesunda, söder om Gävle. Allt kött hängs minst fem dagar och grovstyckas på slakteriet. Finstyckning, vaccumpackning och märkning gör de själva hemma på gården.

– Det är ett problem med att leja ut finstyckningen, oftast blir det inte som man tänkt sig, säger Emelie.
Därför är hon glad över att familjen inrett en produktionslokal i källaren på boningshuset. Lokalen godkändes i maj 2018.

Försäljningen sker i gårdsbutiken. På gården fanns det tidigare ett hönseri ­för ­30 000 höns och i det gamla kylrummet för ägg har familjen inrett gårdsbutiken. Där säljer de även nötkött, charkuterier och så för den som vill unna sig något gott, kaffe och egentillverkad glass gjord på lokala råvaror.

Detaljer och köttlådor

Gårdsbutiken invigdes i somras när de hade öppen gård och det har varit ett riktigt lyft för försäljningen. Det har gått över förväntan och Emelie har med lätthet sålt styckdetaljer från två djur på en helg.

– Det går rätt bra i gårdsbutiken, det blev jag lite förvånad över. Jag trodde inte folk skulle vara så intresserade av att komma ut till oss, för det är ju ändå en och en halv mil utanför Ockelbo och Ockelbo ligger redan lite långt ifrån ganska mycket folk. Jag hoppas att intresset håller i sig, säger Emelie.

Det färska köttet lagras i kylen en och en halv vecka och säljs färskt i butiken de två helgerna. Det som inte blir sålt färskt säljs som fryst.

De bästa bitarna brukar gå  åt på en gång, som karré och filé. Exempelvis bogen kan behöva frysas in. Alternativt så mals de sämre bitarna och säljs som färs eller egentillverkad färskkorv, och så går det en del hemma också. Emelie har också bunkrat skinkor i frysen inför jul.

Nästan allt griskött hon säljer är till privatpersoner. Tidigare sålde hon allt som köttlådor med halva grisar som kördes hem till kunderna. Nu säljs ungefär 60 procent av grisköttet som köttlådor och 40 procent som detaljer i gårdsbutiken. Efter att gårdsbutiken invigdes kör hon inte längre ut köttlådorna utan kunderna får komma och hämta sina köttlådor i butiken.

 

Emelies grisar går ute under den säsong som vädret tillåter. På bilden syns renrasiga linderödssuggor med avkommor som är korsningar linderöd-duroc.
– Det är nog det här med utevistelsen som folk är mest intresserade av, sen om det är ekologiskt eller inte, det tror jag de flesta inte har någon uppfattning om. Jag tror att folk tycker att det är roligt att se grisar ute och att överhuvudtaget få se grisar. De brukar stanna på vägen och titta, berättar Emelie.
 

Från renras till korsning

Emelies ambition är att erbjuda kött av toppkvalitet från grisar uppfödda utomhus med ett så naturligt liv som möjligt. Suggorna är av rasen linderödssvin, vilket är en långsamtväxande ras med hög fett­ansättning. För att förbättra ekonomin har hon gått över från renrasiga linderödsgrisar till korsningar, med duroc som faderras. Målet med korsningen var att behålla marmoreringen från linderödaren men minska det utvändiga fettet som på en linderödskotlett kunde bli tre centimeter. Enligt Emelie har hon uppnått precis det.

– Jag tycker att marmoringen är precis lika bra om inte lite bättre, men kotletten har bara 1,5 centimeter utvändigt fett. Jag är väldigt nöjd, säger Emelie.

Duroc-korsningarna passar att slakta vid nio till tio månaders ålder och de renrasiga blir slaktmogna vid cirka tolv månader. Den långsammare tillväxten ger ett mörkt kött med djupare smak men det kostar förstås mer att fodra djuren under en längre period.

Brist på spannmål och halm

Emelie brukar blanda eget foder med lokalodlat korn och proteinfoderråvaror. När det är brist på lokalt protein, som nu senast under sommaren 2018, kompletterar hon istället kornet med koncentrat. För renrasig linderöd siktar hon på 0,6 gram smältbart lysin per MJ NE i foderblandningen.

Emelie köper kornet av en odlare i Ockelbo som har sparat allt sitt korn till henne. Men det kommer inte räcka i år utan det kommer att saknas cirka 30 procent av årets behov.  Därför räknar hon med att behöva köpa färdigfoder till våren. Det är även svårt att få tag på halm i år så hon strör mest med torv.

Emilie avvaktar med att betäcka en del suggor på grund av den kommande foderbristen. De som grisade i maj kommer inte släppas till galten förrän till jul så att grisarna som föds blir klara till jul nästa år och en del av perioden kan fodras med nästa års skörd. Dessutom har hon redan tillräckligt med djur, både korsningar och renrasiga, som hon räknar med ska bli slaktmogna med jämn spridning under året som kommer, eftersom de växer olika fort.

Flera faktorer är viktiga för att få lönsamhet i en uppfödning med linderödsgrisar.

– I höst har jag fått vänta på slakttider och varit tvungen att fodra grisar som blivit för stora, det är inte bra för lönsamheten, säger Emelie.

Hon poängterar att det är viktigt att sänka kostnaderna, att köra så extensivt som möjligt. Själv bygger hon alla hyddor av restmaterial och kör utesäsong så länge som möjligt för att minska åtgången på strö.

– Jag brukar ta in tillväxtgrisarna när det blir minusgrader för att hålla uppe tillväxten och minska foderförbrukningen.
Det är också viktigt att sug­gorna är i lagom hull och att de får bra med foder under digivningen så de producerar bra. Enligt Föreningen Landtsvinets statistik för 2017, var antalet överlevande smågrisar per kull 6,3. Men de kan få fler, i våras hade Emelie en grupp om fyra renrasiga andragrisare som i snitt hade 12,5 avvanda. Emelie siktar på att ha minst nio veckors digivningsperiod men har som rutin att om suggorna kommer under en viss hullbedömningsklass, så avvänjs de tidigare.

– Alla suggorna i gruppen klarade nio veckors digivning utan att förlora för mycket hull men fler än 12,5 smågrisar i snitt tror jag inte att linderödarna klarar utan att tappa för mycket, säger Emelie.

Dessutom är det förstås viktigt att lyckas få ut ett bra pris för linderödsköttet.

 

Linderödsgrisar är en långsamtväxande ras vars kött är marmorerat och har högre fettansättning än våra konventionella raser. Bilden visar kotlett från en 16 månader gammal linderödskastrat.

Marknadsföring

Emelie kör stenhårt med Facebook som marknadsföringskanal och har haft sin sida i fyra år. Hon brukar uppdatera den ofta och har knappt 700 följare. Emelie gör inlägg när det är dags att sälja köttlådor. I höst har hon också köpt marknadsföring via Facebook för 400 kronor per gång, det ger en ganska bra spridning som gör att de som inte ser inläggen i vanliga fall får upp dem.

– Då kan man bjuda in dem att gilla sidan och så får man ganska många fler följare, säger Emelie.

Men de flesta köttlådorna säljer hon inte via marknadsföringsinläggen utan det är personer som sett Facebooksidan vid andra tillfällen eller tidigare kunder som vill köpa igen. Emelie erbjuder kunderna så många kontaktvägar som möjligt, så de kan beställa både via telefon, mail och Facebook.

Stockholm nästa?

Emelie har inte varit på någon mässa i år men däremot testat att sälja via REKO-ring. Det tycker hon funkar bra men är lite mer jobb än att sälja hem­ifrån. Därför tar hon ett högre pris på varorna hon säljer den vägen.

Hon har även undersökt möjligheten att sälja till saluhallar och affärer i närområdet men det ekologiska grisköttet har lägre pris än det pris hon vill ha  ut för sina linderödskorsningar. Så även om det finns flera i Gästrikland som är intresserade så blir det för svårt att konkurrera med det ekologiska.

– Så nu försöker vi få grossister i Stockholmsområdet att bli intresserade av att sälja våra produkter som spetsprodukter till restauranger och affärer. Vi har kommit en bit i dialogen, säger Emelie som hoppas på att arbetet ska resultera i en eller två kunder som tar tio till 15 slaktgrisar i månaden.

Typiska kunder

Typiska privatkunder är män och kvinnor över 40 år, de som bokar halvor via Facebook är övervägande kvinnor. De få yngre som handlar köper inte halvor utan de köper detaljer i butiken.

Emelie upplever att mervärdet för kunderna är framförallt att grisarna går ute. Att hon verkar påläst, vet vad hon håller på med och kan ge bra svar oavsett vad de frågar om tror hon ger en trygghet. Att hon köper foder lokalt är det inte så många som uppmärksammar men de som inser det tycker att det är bra. Väldigt få frågar om hon har soja i fodret. När Emelie inte lyckas få tag på lokala proteinråvaror har hon soja i fodret, men det är inte svårt att förklara, tycker hon.

Lantrasprojektet

Under våren 2018 var Emelie med i projektet Lantraser – från hage till mage och tog fram kursmaterial och föreläste om linderödsgrisar.

– Jag lärde mig jättemycket. Speciellt beräkningarna på foder och de foderblandningar som togs fram kändes rimligt att linderödsgrisarna kan växa bra på. Duroc-korsningarna har fått ett foder som är en medel­väg mellan det vi kom fram till att linderödsgrisarna behöver och SLU-normen, säger Emelie.

Än har hon inte hunnit utvärdera hur bra det gått men tror att det stämt rätt bra.

Priser på färskt kött i gårdsbutiken

Halvor med finstyckat vacuumförpackat griskött: 95 kr/kg
Lägg: 50 kr/kg
Skinka och revbensspjäll: 90 kr/kg
Karré/Kotlett närmare: 200 kr/kg
Filé: över 260 kr/kg
Julskinka: 190 kr/kg
 

Lantraser – från hage till mage

Med stöd av projektmedel från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling har Hushållnings­sällskapet under 2018 genomfört kurser som handlat om att skapa lönsamhet med lantraser. Jämfört med de förädlade raserna är produktionsförmågan oftast lägre, men det finns istället många andra mervärden som går att marknadsföra och ta betalt för. Kurserna har handlat om hela kedjan från bevarandearbete, avel och skötsel till förädling, marknads­föring och försäljning.

Kolla in Emelies Facebook-sida
”Emelies utegrisar”

Anna Molander
Hushållningssällskapet Norrbotten-Västerbotten