Viktning av olika egenskaper i avelsmålet för DanAvl duroc

Fodereffektivitet och minimerade    kostnader i fokus

Anders Vernersen är chef för avelsavdelningen på Seges, Videncenter for svineproduktion.

DanAvls duroc finns tillgänglig att användas av svenska grisföretagare som faderaras. Men vad är utmärkande för rasen och det danska avels­systemet?

I Danmark är det bondeägda Dan­Avl det helt dominerande avelsbolaget. Verksamheten inkluderar renrasavel på tre raser; lantras, yorkshire och duroc. Dan­Avl agerar på hela världsmarknaden och för ett år sedan deklarerade Svenska Köttföretagen att dansk duroc nu även finns tillgänglig som faderras i Sverige.

– Durocrasen etablerades i Danmark under senare delen av 70-talet, via importer från USA och Kanada. Avelspopulationen består i dag av 1 800 suggor fördelat på tolv olika besättningar, berättar Anders Vernersen, som är chef för avelsavdelningen på Seges, Videncenter for svineproduktion, som driver den danska grisaveln.

Den danska genetiken kommer till Sverige i form fryst semin. Att processen sker via fryst semin beror på att import av levande djur inte är aktuell, på grund av Danmarks sämre hälsoläge. Alla Sverigeaktuella doser genomgår en gedigen provtagning, bland annat för salmonella, MRSA och PRRS, innan de får användas i den svenska uppförökningsbesättningen*. Doserna behöver frysas för att man ska hinna frakta dem och få svar på den omfattande provtagningen innan seminering.

– Galtarna som i dag finns på Svenska Köttföretagens seminstation är av tredje generationen, det vill säga 87,5 procent dansk duroc, berättar Vernersen.

Det danska avelsmaterialet kommer till Sverige i form av frysta strån med sperma i. Innehållet i åtta strån blir tillsammans med spädningsvätska en semindos. Foto: Emma Sonesson

Ekonomiska värden styr

De danska avelsmålen viktas med det ekonomiska värdet för varje egenskap i uppfödningen. Viktningen av egenskaperna i avelsmålen revideras ungefär vart tredje år.

– Fodereffektivitet är ett mått som väger tungt i alla tre raserna, eftersom foder är en stor kostnadspost inom grisuppfödning. Det senaste året var avels­framsteget värt 14 danska kronor, framräknat under danska förhållanden, berättar Vernersen.

En aktuell, och i Danmark politiskt stor fråga, är hur stora kullar det är värt att avla för. Kanske ska man se gränsen som passerad i och med att suggan vanligen bara har 14 spenar?

– Nej. Det ekonomiska värdet av fler smågrisar är fortfarande positivt. Amsuggor och olika tekniska lösningar gör det möjligt att ha fler smågrisar per sugga än antalet spenar, svarar Vernersen men poängterar dock att det inte hjälper att avla för fler små­grisar om man inte samtidigt strävar efter sänkt smågrisdödlighet, något som man i avelsmålet för moderraserna säkerställer via måttet LG5, levande smågrisar vid levnadsdag fem.

Betydelse av moderras

Vilken betydelse det har om man använder DanAvl duroc som faderras i kombination med TopigNorsvins TN70, istället för som i Danmark, DanAvls moderraser, är ännu oklart.

– Det vet vi inte eftersom det inte gjorts försök på det. Försök är dyrt och det krävs många suggor för att få säkra svar. Ett sätt att få svar är att helt enkelt testa i sin egen besättning och dra sina egna slutsatser, säger Vernersen.


*Mer om besättningen, Flistad Skattegård, och fryst semin, kan du läsa i Grisföretagaren nummer 2 2014 samt i Stämmotidningen 2016.

”Var uppmärksam på lysin- och proteinhalten i fodret!”

Søren Sandgaard Thuesen arbetar som teknisk support på SPF-Genetics, organisationen som ansvarar för försäljningen av DanAvls avelsmaterial. Här svarar han på några av Grisföretagarens frågor kring dansk duroc.

Varför vill DanAvl in på den svenska marknaden trots att det är en liten marknad som är svår smittskyddsmässigt?

– När ett företag vill växa är det naturligt att kika på grannländerna. Det har varit stort fokus på Tyskland och Holland tidigare. Där har DanAvl nu 25 respektive 30 procents marknadsandel på de vita raserna.

Vilka mål har DanAvl för den svenska marknaden?

– I första skedet siktar vi på tio procents marknadsandel av faderraserna. Men jag lovar att DanAvl inte kommer att försvinna från den svenska marknaden om inte målet uppfylls på kort sikt. Vi kommer att ha tålamod. Valet av avelsmaterial är en kombination av vad slakteriet vill ha och vad som är mest lönsamt för grisföretagaren.

Varför ska man som svensk grisföretagare välja DanAvls duroc som faderras?

– Det danska avelssystemet är till stor del uppbyggt på att reducera kostnader inom uppfödningen. Eftersom en stor del av kostnaden inom grisuppfödning är foder, så är det stort fokus på maximal fodereffektivitet. I Danmark är det svårt att jämföra olika genetik eftersom det nästan bara används Dan­Avls avelsmaterial. Men från kunder i andra länder, där man fokuserar på att minimera kostnaderna inom uppfödningen, får vi ofta input om att mate­rialet är bra. Slakterierna brukar också vara nöjda eftersom köttet är magert.

Vad ska man tänka på om man väljer DanAvls duroc som faderras?

– Var uppmärksam på lysin- och proteinhalten i fodret! Att ta fram ett kilo kött kräver runt 21 gram lysin. Har man ett dåligt, det vill säga högt foderutnyttjande, innebär det att man kan acceptera ett lägre lysinvärde i fodret. Lysinet kan då vara utspätt i fler kilo foder eftersom grisen äter mer för att sätta ett kilo kött. Men om foderutnyttjandet är bättre, kräver det också en högre lysinnivå i fodret, för att utnyttja grisens potential optimalt. Man ska dock fundera över vad som är hönan och ägget när man pratar om foderutnyttjande. Är foderutnyttjandet dåligt för att lysinet i fodret är för lågt eller är det någon annan faktor som begränsar? Kanske bör man prova med en hög lysinnivå för att ta reda på besättningens potential.

 

Emma Sonesson
Grisföretagaren