Sparar 60 000 om året på värme från grisarna

Joakim Granefelt i Alvesta i Småland låter frånluften från grishuset passera värmeväxlare och värmepumpar och bli till minst 60 000 kronor i sparade uppvärmningskostnader per år.

Detta reportage, som ingår i vår serie Företag i Utveckling,
publicerades i Svensk Gris med knorr nr 1-2009.

Joakim Granefelt har sett över sin energiförbrukning. Här ses han vid värmepumpen. 120 000 svenska kronor kostade det honom att sätta in två värmeväxlare och en värmepump för tre år sedan. Nu sparar han 48 000 kronor i elkostnader per år på uppvärmning av golven i smågrisavdelningarna.





I mer än 25 år har Joakim Granefelt värmt upp bostadshuset på Amundsgård en mil nordväst om Alvesta genom att utnyttja värmen från grisarna. Redan 1982 köpte han en värmeväxlare som han satte i ytterväggen på grishuset, han lade slangar upp till bostadshuset där han satte in en värmepump.
— På den tiden hade jag oljeeldning och det var dyrt, berättar Granefelt.

Det värmer gott från radiatorn vid köksbordet och grova fingrar löper vant över kalkylatorn. Han räknar raskt ut att han har tjänat 12 000 kronor om året på lägre energikostnader för att värma upp bostadshuset. På 25 år blir det 300 000 kronor. Han kommer inte ihåg exakt vad han betalade för utrustning och installation den gången. Med dagens prisnivå hade investeringen i värmeväxlare, värmepump och montering varit på cirka 90 000 svenska kronor. Han räknar fort på 15 års avskrivningar och sex procents ränta, och kommer fram till att investeringen borde landa på drygt 8 000 svenska kronor per år. För tre år sedan ordnade Granefelt så att också golvet i grishuset från 1999 värms upp på samma sätt.

300 suggor i kombinerad drift
Joakim Granefelt och brodern Lars gjorde valet att satsa vidare på grisar och avveckla mjölkproduktionen 1993. Beslutet kom som en följd av att de köpte till en konkursgård med 1800 slaktsvinsplatser sex kilometer bort. Därmed skickades korna till slakt, och de 70 suggorna ökade i antal till 300 i ett nybyggt stall som stod färdigt 1999. Från och med då kunde de fylla slaktsvinsplatserna med egenproducerade smågrisar.

I det nya stallet lade de golvvärme i smågrisavdelningen och funderade lite på om de skulle satsa på att installera en flisbrännare och elda med egen ved.
— Men veden är ju inte gratis, konstaterar Granefelt.
— Man får inte lura sig själv heller. Det kostar att få ut den från skogen.

Flera energisatsningar
När stallet stod färdigt valde de att först satsa på elektrisk uppvärmning av golven.
— Vi hade just satsat 6,5 miljoner på ett nytt grisstall, förklarar Granefelt.
Värmepumpen kom sex år senare.
— Då hade ekonomin stabiliserat sig igen och vi tog tag i flera energiprojekt, berättar han.

De köpte dimmrar till alla 108 värmelampor i smågrisavdelningarna. Dimmrarna styrs manuellt utanför varje avdelning. Det kostade dem 46 000 kronor.
— Vi vill gärna kunna styra detta i varje avdelning. Vi använder det mest för att styra smågrisarna till rätt plats, förklarar han.
På gården där slaktgrisproduktionen ligger, har de rangerat ut en pumpbrunn där en omrörare stod och drog ström. Pumpbrunnen låg mellan stallet och en mindre gödselbassäng. Istället har de lagt cirka 400 000 kronor på att bygga en 14 000 kubikmeter stor gödselbassäng som tar undan all gödsel direkt från slaktgrisarna. Därmed har de klarat att reducera strömförbrukningen från 130 kW till 90 kW från 2003 till 2008.

Värmeväxlare
Inte minst tog de på nytt tag i uppvärmningen av det nya stallet. Fliseldning ratades. Istället var Granefelt ute och sniffade på möjligheten att installera jordvärme, som han menar troligen hade blivit en något billigare uppvärmningsform. Det hade gett en något högre temperatur in till värmepumpen. Men gårdens arrondering och dräneringssystem passade inte för att lägga ned de 1 300 meter jordvärmeslang i långa slingor som behövs för att försörja värmepumparna med värme. Därmed föll valet på att utnyttja frånluften från grishuset genom att låta luften passera värmeväxlare med spritblandat vatten som värms upp och leds in i en värmepump.

Hos Joakim Granefelt dras luft in på traditionellt sätt via en genomsläpplig takduk i det 19 000 kvadratmeter stora stallet, medan fläktarna i taket trycker ut luften. Men i tre av de fyra smågris-avdelningarna tar inte luften vägen rakt upp och ut. Istället kanaliseras den ut till tre olika värmeväxlare som sitter på grisstallets ytterväggar.
En av dem förser bostadshuset med värme till värmepumpen på 10 kW från 1982, som fortfarande går som en klocka. De två andra leder värmen till en värmepump från 2005. Den genererar 25 kW.

48 000 kronor sparade
Granefelt  har räknat ut att i grisstallet sparar han cirka 48 000 kronor i elkostnader per år på att ha installerat värmeväxlare och värmepump. Investeringen i 25 kWs-pumpen, två värmeväxlare och montering landade på 120 000 kronor. Räknar han med avskrivningar på 15 år och sex procents ränta kostar investeringen honom cirka 11 000 kronor per år.
— Då har jag en vinst på 37 000 kronor per år och en miljövinst som extra plus, påpekar han.
Livslängden på en värmepump tror han är 15 år, trots att hans gamla har passerat 25 år. På frågan om drift och underhåll av utrustningen är tidskrävande eller komplicerat svarar han att anläggningen går av sig själv och att underhållet är nära nog noll. Han tvättar värmeväxlarna, som sitter utvändigt, med högtryckstvätt en gång om året för att verkningsgraden från luften som passerar ska vara så bra som möjligt.

Alla tiders
Hade Joakim Granefelt byggt stall idag hade han gjort som alla andra: gjutit in slangar i gödselrännan och tagit värmen till värmepumparna därifrån. Men när han och brodern byggde 1999 var det ingen som tänkte i de banorna. Att utnyttja värmen från gödseln blev på modet först tre till fyra år senare.
Att lägga slangar i gödselrännan har också den fördelen att gödseln kyls av så att det inte försvinner så mycket ammonium genom stallet och ut, påpekar Granefelt. Den fördelen måste han avstå ifrån. Däremot har han gjort det bästa möjliga utifrån sina förutsättningar och lagt fokus på frånluften.

— För oss är detta jättebra. Det är alla tiders, säger han.
I framtiden tror Granefelt att det är biogas som gäller i grisproduktionen.
— Om tio år är biogas stort. Jag hoppas att det kan komma stödformer för biogasanläggningar i jordbruket.
Han tänker sig att fem till sex stora gårdar går samman och producerar bränsle till lastbilar.
— Etanol är i alla fall ute. De arealerna finns inte idag, säger Joakim Granefelt.

Mer information om Amundsgården finns i faktarutan nedan.

Text och foto: Berit Metlid
300 suggor. Grisstallet på 19 000 kvadratmeter rymmer fyra smågrisavdelningar och fyra tillväxtavdelningar och byggdes 1999.




FAKTA om Amundsgård
Ägare: Joakim Granefelt och Lars Granefelt driver gården i ett gemensamägt aktiebolag. Övertog 1987 som sjunde generation på gården.
Grisar: 300 suggor i kombinerad drift. Levererar 6 500 slaktgrisar per år.
Produktionsdata: 24,2 avvanda smågrisar per sugga och år. 460 gram per dag i tillväxt på tillväxtgrisarna, 960 gram per dag i tillväxt på slaktgrisarna.
Stutar: Uppfödning av stutar baserat på inköpta tjurkalvar från två olika mjölkbesättningar. Säljer cirka 45 stutar till slakt varje år.
Arealer: 33 hektar odlad mark med spannmålsproduktion (vete och råg) och ensilage  (plansilo). 50 hektar naturbetesmarker. 400 hektar produktiv skog.
Anställda: Två anställda i grisprodukionen (utöver ägarna). Göran Wremert arbetar med slaktgrisarna och Hanna Fridell (just nu föräldraledig) med suggorna. Vikarie är Johanna Lundqvist.
Omsättning: 9 miljoner kronor per år varav grisproduktionen står för 7,5 miljoner.